© maweric.se 2002- 2013
Hela min barndom, utan undantag, var en lång hemsk upplevelse där jag alltid var rädd och väldigt ensam, De placerade mig på ett barnhem, där jag ofta blev inlåst i ett kallt mörkt rum, jag var ca 4-5 år gammal då, inlåst i ett kallt kolsvart rum för att jag spydde av den äckliga vällingen, ett vidrigt ställe som sköttes av barnavårdsnämnden i Norrköping, och det hette Hageby Hemmet... Jag hamnade senare på ett annat barnhem, jag tror det hette “Hölö”där jag tvingades sova med “husmor” och vad hon gjorde med mig, har följt mig genom livet, och jag mår så illa av det än idag, jag förflyttas tillbaka till då det hände mig var gång jag hör om ett barn som far illa. När jag bodde hos någon av de fosterfamiljer, eller på det vidriga pojkhem jag var på, så var det många gånger ännu värre, stryk och pennalism, som fortfarande plågar mig dagligen, vissa fosterfamiljer använde barn som mig som slavar, och där var jag, vi alltid satt på undantag, och fick till exempel inte äta tillsammans med de andra i familjen hos vissa av dem, utan ensam, och då efter att de ätit, ibland fanns ingen mat kvar, och då fick jag gå i säng hungrig.
Rädd och ensam. Dumpad hos pedofiler...
Pennalism Misshandel Sexuella övergrepp Fabriserade journaler
“Barnavårdsnämnden”
Jag är övertygad om att om min “mor” haft möjligheten att avliva mig när jag var liten, skulle hon utan vidare låtit göra det...
Man slutar att tro att det någonsin kommer att bli bättre, utan accepterar ett liv, som alltid kommer att vara ensamt.
maweric.se